Till psykologen

Jag har inte vat hos psykologen på två veckor och nu har det lixom blivit en grej så nu vet jag inte hur jag ska göra riktigt.
Därför startade jag nu en blogg för det va nåt vi pratade om att ha som delmål innan.
Tänker att om jag gjort nåt bra kan det väga upp det faktum att jag skitit i att gå på inbokat möte, inte ringt och för säkerhetsskull inte gått på gatan där hon sitter. (omväg till jobbet varje dag...moget!)
Jag e så jävla trött på allt alltid, antidepp funka bra i början tyckte jag, nu e det samma skit (gått på Citalopram i 2 mån) kan va den normala "svackan" dom säger man kan få så jag får väl hålla ut.
Tror att det e för att jag börjat skolka från psykologen, jag trivdes ju så bra men sen blev det jobbigt och då stelnade jag som vanligt och gick tillbaka till mitt gamla, trygga "må lite skit och gotta sig i det".
Ett annat beteende som kommit tillbaka e att jag håller mig undan mina vänner.
Det blev bättre precis i början av behandlingen men nu tycker jag det e jobbigt igen.
Vill inte träffa dom för jag har inget kul att komma med, jag mår skit, har ett trist jobb, inga framtidsplaner och skulle aldrig få för mig att gå ut "på lokal" igen, EVER!
Jag har aldrig kunnat gå ut "med måtta" jag skulle alltid hitta kokain eller piller och fortsätta till skumma lokaler i skumma kvarter med skumma män i skumma bilar med vapen och bling bling.
Jag förstår inte vad jag ska göra ute om jag inte ska göra det? Ska jag gå på ett ställe, dricka en massa dyra drinkar, dansa, bli full (hatar va "bara full") och gå hem och kräka i trappuppgången? Kul....
Så jag har helt enkelt slutat gå ut, jag dricker ibland men aktar mig för att bli full för jag vet att jag har svårt att sätta stopp, har vissa nummer kvar "in case of...".
Jag har fortfarande min tablettgömma och den skänker ro bara av att vara där, ibland tänker jag på att mysa till det en kväll med nån stess och lite Captain.

Nu ska jag krypa till korset och ringa psykologen...